Ofrivillig barnlöshet

 

 

Hej alla fina! Jag vill bara börja med att säga- jag hoppas med botten av mitt hjärta att ni alla mår bra och att ni tar vara på alla fina människor ni har runt om er ❤️ Jag vet hur lätt det är att glömma när man bara strävar och längtar efter en liten människa som man ännu inte har i sitt liv.

 

I mars har vi varit ofrivilligt barnlösa i två år. Vi har haft utredningen igång i ett år och vem vet, det kanske blir många år till, men hoppas inte det ❤️  
Jag ville bara ta en stund och diskutera hur man faktiskt mår i en sån här sits, jag är verkligen LIVRÄDD för att hamna i en depression eller bara må psykiskt dåligt. Alltså dåligt mår man ju redan men är så rädd att det ska bli värre... det är sååå lätt att hamna i sitt egna mörker när man längtar efter ett barn så här pass mycket. 
Om NÅGON utav er som läser detta känner igen er så får ni mer än gärna skriva till mig! antingen leta upp mig på facebook eller kommentera här så kan ni få min mejl ❤️ 

Mig får ni gärna prata av er med, jag verkligen älskar att lyssna på andras problem haha ❤️ 
Och till alla er som inte sitter eller äns suttit i en sits som denna, snälla vad ni än gör- säg aldrig till en person som är ofrivilligt barnlös att det kommer snart... det tar bara lite tid. 
det är seriöst det värsta jag kan höra. Jag förstår att man säger så men säg hellre då- jag finns här för dig vad som än händer ❤️ 
någon som håller med mig? Eller vad är det värsta du som barnlös har fått höra? Dela gärna med er! 

 

nu ska jag hoppa ner i ett bad och ta det lugnt medans mannen är iväg på kryssning! 
kram på er finisar! 

biöd från när jag sjöng för eddie på festen efter vigseln ❤️